Fortsatte med akterspeglarna. Varje sida består av tre delar. Ursprungligen två, men träet runt vattenlinjen var dåligt och har av tidigare ägare frästs bort och lagats med nytt på 90-talet – där av tre. På bilden nedan syns den breda mittre delen som utgör största delen av den synliga akterspegeln (med ramen liggande ovanpå). Den nedre, lagade, delen går från vattenlinjeranden och ned till botten. Jag kommer att byta dessa till mahogny av två anledningar. Dels vill jag ha ett konsekvent val av trä också under vattenlinjen, dels vill jag sätta ihop delarna med fjäder och spont som i den övre delen. Tätare och stabilare.

Rensade idag alla delar från gammal Sika och andra tätningsmassor samt skrapade och slipade insidorna till rent trä. Utsidornas fernissa får vara kvar som skydd så länge som möjligt. En renskrapning kommer dock att vara oundviklig för att få fason på dom. De övre delarna som ligger an mot akterdäcket har spikats ovanifrån med järnspik. Inge bra, men det var väl en ekonomisk fråga gissar jag. Mässing och brons var rätt dyrt så järnspik fick duga i vissa fall. Spiksjukan är dock förödande och på ett par ställen är det bara fernissan som håller ihop ytan. Träet under är kolsvart och pulveriseras när man petar i det. Jag kommer att få lusa i bitar och laga på flera ställen. Spikutdragaren på bild nedan har varit ett nödvändigt verktyg för att få bort resterna. När man väl får ut stumparna är det en sörja av järn, rost och förstört trä.

Nu är i alla fall speglarna i tillräckligt bra skick för att kunna användas som ”mallar” vilket blir nästa uppgift.