Skrapade och slipade rent kölen också på styrbordssidan (aktre halvan), samt slipade de kommande limytorna. Mätte mycket noggrant upp kölplankan med hjälp av lod. Den har en inte helt obetydlig vridning mot styrbord vilket jag måste parera på ett bra sätt när jag nu ska laga med nytt virke. Vridningen beror naturligtvis på att den breda kölplankan i ek är alltför torr och kommer troligen (ganska säkert) att återgå till viss del. Jag bestämde mig för att laga så “rakt” som möjligt eftersom a) en stor del av “problemet” redan är bortsågat b) Det nya friska virket i kombination med en bandning av kölen kommer att stabilisera konstruktionen och hindra alltför stora rörelser i sidled och bör inte skapa några skadliga spänningar som kan äventyra hållfastheten. Så vitt jag kan bedöma har konstruktionen med en så pass bred (djup om man så vill) kölplanka endast två funktioner. Dels stabiliserar den kursen genom vattnet, dels utgör den en rak övergång till skeddan som på så sätt inte behöver ta en alltför hård stöt vid en ev. grundkänning. En grundare köl med en skedda som sticker ned får ta en betydligt större belastning om man går på, med risk för att lagerbocken ger vika och propelleraxeln skadas. Kölen är alltså “överstark” i den här delen precis innan axelgenomföringen vilket blir tydligt om båten står dåligt pallad eftersom akterskeppet gärna sjunker i takt med att friborden glappar upp eftersom resningen ensamt inte klarar av att hålla formen. En lång utvikning, men också underlag till beslutet. Lagningen ska vara tillräckligt stark för att stabilt hålla skeddan och stå emot krafter rakt underifrån vid en grundkänning. Min bedömning är att båda dessa egenskaper kommer att uppfyllas med få avsågade fibrer.
