Renoveringen av Jarry

Äntligen lite varmare, även om det är synd att prata om värme. Den här kvällen i båttältet har det i alla fall varit på plussidan! Men jag började i snickarboden med några kompletteringsmätningar på backslaget eftersom jag saknade ett par mått till ritningen.

Därefter var det dags påbörja arbetet med botten i den aktre delen. Det är ju några bord som ser riktigt illa ut. Speciellt där stödbocken är fäst mot skrovet har röta och/eller rost gjort slut på mahognyn. En stumlask nära aktern är slut och det är några av bordsändarna mot akterspegeln som är i dåligt skick. Konstruktionen innanför akterspegeln (ram och stävknä) ser misstänkt dålig ut från insidan – i alla fall ramen.

För att komma åt fick jag göra om pallningen av akterskeppet till att börja med. Nedre delarna av den brutna akterspegeln är bytt sedan tidigare. Drygt 1 dm av den ursprungliga mahognyn är bortfräst och ersatt med oregone pine(?). När jag demonterat lagningen på styrbordssidan kunde jag konstatera att ramen är i dåligt skick. Håller knappt ihop.

Stävknäet och avslutningen på kölplankan ser ut att vara i ok skick. Men som kanske framgår av bilden är det bara kex kvar av ramen. Den består av tre delar. Dels de kraftigt böjda ramarna som följer den skarpa vinkeln i slaget på respektive sida och slutligen en platt del som är monterad mellan kölplankan och ett urtag i stävknäet vilken i princip gör samma jobb som en bottenstock (en vinklad sådan). Tillsammans utgör de den yttre delen av ramverket som akterspegeln är skruvad i. Nu hoppas jag att det går att byta dessa utan att demontera resten av akterspegeln. ”bottenstocken” är inget problem eftersom den friläggs helt. Däremot blir det antagligen problem med delarna som försvinner upp bakom spegeln. Det återstår att undersöka.

Varje gång jag varit ut och mätt och funderat runt hur backslaget ska monteras har jag känt att jag haft en lösning som fungerar. Och varje gång har jag börjat tvivla på om konstruktionen blir den bästa. Framför allt har jag funderat över behovet av finjustering. Det blir ju en lite bökigare naturligtvis att få till någon form av gängad lösning som gör att jag kan exakt justera backslagets linjering med propelleraxeln. Den ska ju också klara att överföra kraften från propellern till motorbädd, bottenstockar och kölplanka. Bestämde mig för att försöka lösa frågan slutgiltigt.

Första halvan av kvällen ägnades dock åt att städa kölsvinet som har sett hemskt ut. Oljesanering är kanske ett bättre ord. Tyvärr har upprepade oljeläckage orsakat en del skada på borden under motorn. Skrapade, borstade och dammsög upp allt löst för att få en något trevligare miljö att jobba i (kommer att renskrapas, avfettas och linoljas senare). Resultatet – en härlig sörja av gammal flagnad blymönja, kölsvinsfärg, intorkade oljerester m.m. för transport till miljöstationen. Får erkänna att jag slarvat med rengöringen i kölsvinet eftersom jag haft renskrapningen i planeringen framöver.

Slutligen var det dags att ta tag i backslagsproblematiken. Testade lite fram och tillbaka och kom på att det kan vara en fördel att flytta fram det 50 mm så att det bakre fästet hamnar på den förliga sidan av bottenstocken istället. Eftersom backslaget smalnar av bakåt, blir det mindre att ta ur den redan försvagade bottenstocken. Manöveraxeln är flyttbar på Pentas backslag (typ RB) så jag skruvade isär den och roterade den 90 grader så manöveraxeln istället står rakt upp.

Var ut och mätte och funderade en del runt hur backslaget ska monteras. Parametrarna är:

1) fastsättningen ska tåla det axiala trycket och draget från propellern vilket ska överföras till skrovet via motorbädd och bottenstockar

2) det måste gå att finjustera placeringen så att backslaget linjerar exakt med propelleraxeln (annars blir det onödigt slitage och ev. varmgång i axellagret)

3) Avståndet mellan den utgående axelkopplingen och hylsrörets mynning måste ge plats för både axeltätning och ev. ny klämkoppling (beror på om jag blir tvungen att kapa propelleraxeln, vilket i sin tur beror på hur långt bak jag kan flytta den relativt roderblad och slitna delar på själva axeln)

4) Avståndet mellan ingående axel och motorns svänghjul som kraften tas från, måste ge plats för en CV-axel, monteringsanordningar samt vara inom vinkeltoleransen.

Först avslutade jag jobbet med bultförbandet i stävknäet. Slipade de sista bultskallarna och monterade samtliga för att testa passning i längd. De satt bra. Tätning med Sikaflex och slutgiltig dragning får som sagt ske när temperaturen stabiliserar sig på 10 grader (=i vår). På bilden syns de nya temporärt monterade bultarna från insidan.